Reggio Emilia pedagogiska filosofi

Att arbeta Reggio Emilia inspirerat innebär ett forskande arbetssätt där barnens val, förkunskaper, tankar och teorier är viktiga. Pedagogiken och pedagogerna strävar till att barnet blir huvudperson i sitt eget liv och utvecklar sin egen förmåga som är fördel i detta arbetssätt.

Många kallar Reggio Emilia för ”lyssnandets pedagogik”, det betyder att vi pedagoger lyssnar till barnets frågor, föreställningar, lösningar och att vi går bakom stöttande, inte framför och visar vägen.

Att sätta barnet i centrum tycker vi är av stor vikt. Vi arbetar med barnens alla sinnen och experimenterar mycket där skapande-processen och fantasin är viktig.

Vi hjälper barnen att utveckla fler språk än det verbala, som i den skapande delen med färg, form, drama, musik. Det krävs noggrann presentation av materialen och att barnen får prova på ofta och utforska tills de känner att de behärskar det materialet och kan gå vidare och utvecklas i det.  I vårt arbete med barnen är det inte själva slutprodukten som är det viktigaste utan vägen dit.

Eftersom vi arbetar enligt Reggio Emilia pedagogiska filosofin brukar vi på våra förskolor tala om de tre pedagogerna:
Miljön – föränderlig och stimulerande
Barngrupper – hjälper varandra i kunskapssökandet
Pedagogen – stöttar barnet i bakgrund.

reggio emilia bild

 

Reggio Emilia är en stad i norra Italien. Reggio Emilia har också blivit ett begrepp som står för den pedagogiska filosofi som under femtio år har utvecklats i stadens kommunala förskolor. Den pedagogiska filosofin från den lilla staden har väckt ett stort intresse och engagemang i många delar av världen.

Dikten ”Ett barn har hundra språk” skrevs av Loris Malaguzzi som under många år var chef för de kommunala förskolorna i Reggio Emilia. Dikten uttrycker grundläggande tankar i den pedagogiska filosofin. Man anser att nytänkande innebär gränsöverskridande på många olika sätt. Ett exempel är att man kombinerar avancerat teoretiskt arbete med en levande praktik med barnen. Man arbetar med lek och arbete, verklighet och fantasi och med många olika uttryck samtidigt.

Reggio Emilias pedagogiska filosofi står också för:

– ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djupt humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta, med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi har sagt: ”Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet.”

– ett bejakande av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individualitet och rättigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.

– en pedagogik som ständigt förnyas och utvecklas, med barnens behov som utgångspunkt och i takt med det moderna samhällets snabba förändring.

Därför står inte Reggio Emilia för ett pedagogiskt program som man kan ”ta över” eller kopiera. Man kan däremot inspireras av deras grundtankar och filosofi för att utveckla dem i det egna sammanhanget, utifrån de egna förutsättningarna.
Inom Reggio Emilia-pedagogiken arbetar man utifrån att ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

”Barnet har hundra språk,
hundra händer, hundra sätt att tänka
leka och att tala på, hundra, alltid hundra
sätt att lyssna, att förundras och att tycka om,
hundra lustar att sjunga och förstå, hundra världar att drömma fram.
Ett barn har hundra språk men berövas nittionio”.